26 januari 2013
Någon var här före mig
Håller mig fortfarande bildmässigt kvar nere på Västkusten fast jag är längst upp i norr. Här har varit ett förfärligt oväder hela veckan och det har gjort ont t.o.m i ansiktet bara av att gå hem ett par hundra meter av kyla, blåst o snöstorm. Kommunikationerna av alla slag har stått still. Mycket få har kunnat ta sig till mottagningen så det blev ganska långtråkigt.
Idag bryter det lite i skyarna, ljuset börjar så sakteliga återvända och kanske kan det bli en tur till stranden med kameran. Längtar ut.Rapporten ger inte ens löfte om något Nordlys....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ibland vill jag att det skall vara orört, ibland är det skönt att veta, att jag faktiskt inte är ensammen/brita
SvaraRaderaDet är de små detaljerna som ofta gör bilderna, som spåravtryck. Hoppas ändå att du får se norrskenet igen!
SvaraRaderaAlltid spännande med spår i snö eller sand. Hoppas du får ett bättre väder snart !
SvaraRaderaCheers Kristina for coming round to my blog, and the beautiful things you've said. I have had a look at yours, and it is brilliant.
SvaraRaderaThe footsteps in the snow, beautiful.
Tack för besök och kommentar på min blogg.Kul att du oxå sett örnen.Får ge mig ut på mer örnspaningar.
SvaraRaderaVädret lät inget vidare.Hua.
//Kicki