Skallgång

Med anledning att man imorgon skall försöka tömma skogen här på vildsvin vill jag bara ge lite information om hur detta gick till förr i tiden här i Lindome:

Avskrift från Alfred Jönsson skrifter i Hembygdsgillet och på www.Bygdeband.se

Skallgång

Skallgång efter rofdjur, varg och räf ägde rum i utmarken före våren innan kreaturen släpptes på bete. Det fanns en s.k. Skogsvaktare i den tiden som var självskrifven befälhavare för skalldejakt. Han hade låtit kungöra skallgången vid kyrkan ty i skallgången deltog inte allenast byn, utan äfven Gårda och Berget, Sintorp, Hassungared och vidare uppåt så många byar och hemman som hade utmark i en sträckning österut. Ordningsmannen inom hvarje by sammankallade folket genom hornblåsning till samling vid Berga, där de uppställdes och ordnades af skogvaktaren.

Hvarje karl skulle vara försedd med skjutgevär eller en duktig stör. Därefter tågade man österut med något afstånd från hvarandra, så att man tog hela utmarksbredden. Om en varg eller räf fälldes, tillhörde denna skogvaktaren, vem som än sköt honom. Men om en hare råkade att fällas tillföll den den som sköt.

Skogvaktaren var en tjänsteman som hade tionde spannmål af de byar och hemman som låg under hans uppsikt.

Han hade äfven ekskogen under sin uppsikt, ty denna hade kronan någon slags bestämmanderätt öfver.

Vid skallgång ropade man så mycket man orkade för att skrämma upp djuren. Skogvaktaren var i den tiden bosatt i Fjärås.